Slutet på 1500-talet…

Bilden är tagen ur boken I bergmäns rike, och visar hur finnarna fick gå i den steniga marken under en dag för att på så sätt mäta ut det som skulle bli deras plats att bygga på..

I den boken kan man läsa om hur dessa över tiotusen finnar som flydde i skräck till vårt bergsland i slutet på 1500-talet. Det som tvingade dem att lämna allt för att behålla sina liv var det s.k Klubbkriget mellan ståthållaren Claes Fleming och Konung Sigismund och hertig Karl.

Striderna var fruktansvärt blodiga och ståthållarens tyranniska regim drev finnarna på flykt. Flyktingarna samlades sedan ihop av Karl XI, som sedan spred flyktingarna milsvida över Bergslagens ödemarker.

När nybyggarna skulle få egna landområden att förfoga över kan man i gamla protokoll utläsa att storleken på landområdet avgjordes av hur långt nybyggaren kunde gå runt på en dag… Jag kan liksom författaren till boken se framför mig hur nybyggarna springer runt i skogarna för att få så stor och god mark som möjligt...otroliga tanke och otroliga syn...

När området sedan blev lagfäst var nybyggarna skattebefriade under sex år och levde på det som skog och mark erbjöd… De kom till vårt land med i stort sett tomma händer. En yxa kunde vara deras enda verktyg, ett verktyg som hjälpte nybyggarna att skaffa sig bostad.

Tänk er att för hand hugga ned grova träd, kanthugga och bila dessa så att timring blir möjlig. Deras bostäder knuttimrades alltså, och inte en enda spik användes i arbetet. Bostäderna kallas pörten.. Idag finns inga sådana finnpörten bevarade, däremot finns något vi kallar "svenskstuga".

Finnarna tog efter det svenska sättet att bygga bostäder och moderniserade därför sina pörten. De gav nu sina hem både fönster och skorsten. En sådan svenskstuga finns i Skattlösberg, inte långt från min hemby Ulriksberg. Ni har kanske besökt Dan Andersson stugan? Jag har gjort det och kommer definitivt att göra det igen. Till sommaren…är det någon som vill följa med?

I boken kan man också läsa hur familjerna som kvällsarbete i skenet av pertstickor skapade sina egna bruksföremål med kärleksfulla händer. Tallrikar, tråg och skedar snidades i enkla modeller och kontar och korgar tillverkades i björknäver.

Ja kära nån..Vilket hårt arbete människorna klarade av förr… Vilka urstarka kroppar och vilken vilja… Varför är det sådan skillnad nu på oss människor? Vi borde ju vara mycket mycket starkare NU än DÅ! Vi har det ju så himla bra!

Jag kan inte låta bli att reflektera över de här frågorna varenda gång jag studerar historien.

Hade planerat att göra utdrag från Ragnars bok nu allra först, men jag valde att börja med det här… Nästa gång kommer det bli några rader om Gonäs…vår by.

Tusen tack för Ditt intresse!! På återseende....